29 november 2009

Sena tranor!

Ovanligt sena är det två tranor (Grus grus) som för närvarande rastar i Sala kommun. Den ena rastar på en stubbåker i närheten av Österäng vid Ransta och verkar ha gjort så under en stor del av hösten. Den andra tranan står på en åker i närheten av Gussjön och eftersom denna tycks ha en skadad vinge så lär den förmodligen sluta sina dagar i området. Enligt en utsökning i artportalen finns endast ett tidsmässigt senare fynd i Västmanland. Fyndet gällde en trana (ungfågel) som rastade vid Silvergruvan, Hällefors den 4 december 2000.

I normala fall lämnar tranorna Västmanland i månadsskiftet september och oktober. Enstaka ses dock regelbundet fram till mitten av oktober men därefter brukar det normalt vara ganska tomt på tranor i landskapet och det fram tills de återkommer igen, i mars-april. Tranan på bilden är en "vårtrana".

19 november 2009

Selmas Västmanland

Nils Holgersson underbara resa genom Sverige är en geografisk berättelse där Selma Lagerlöf lät en liten pojken följa med en flock vildgäss på en resa tvärs igenom hela Sverige. Resan påbörjas i Skåne men en sen aprildag når flocken fram till ett stort fält utanför Fellingsbro i Västmanland. Direkt efter att gässen tagit mark brörjar de beta av den spirande vårgrödan. Nils drar sig undan för att även han komma över en liten bit mat. I närheten satt två karlar som precis hade tagit rast i från plöjningssysslan. Där kanske Nils kunde komma över några brödsmulor!? Medan de satt där kom en gubbe gåendes längs vägen, han slog sig ner hos karlarna för att även han äta av sin medhavda matsäck. De tre som var från olika delar av landskapet började smågnabbas om vart i Västmanland det var bäst att bo. Gubben som var från Norbergs bergslag börjar berätta en historia om en gammal fru av jättesläkt som för länge sedan bodde i landskapet. Frun var väldigt förmögen och ägde hela landet. Hennes största bekymmer var att hon inte visste hur hon skulle dela upp sina rikedomar mellan hennes tre söner. Hon hade dock efter bästa förmåga delat upp sitt rike i tre delar…

Till den ena lotten har jag lagt alla mina ekbackar och lövholmar och blomsterängar och plockat ihop dem nere kring Mälaren”. Hon berättar vidare att den andra lotten inte heller den var särskilt dålig. ”Till den har jag samlat ihop allt vad jag äger av slät mark och öppen åker och lagt ut fält vid fält ifrån Mälartrakten allt oppåt Dalarna”. Bröderna höll med om att det var två fina lotter hon hade stuvat i hopp. Skulle man få någon av dem skulle man vara bekymmersfri resten av sin levnadstid. När frun så kom till den tredje lotten vred hon sig bekymrat och berättade: ”När jag hade lagt alla mina lövängar och beteshagar och ekbackar till den ena lotten och alla mina åkrar och nyodlingar till den andra och skulle börja samla ihop litet till den tredje, så märkte jag, att jag inte hade något annat kvar på egendomen än tallbackar och ensnår och fattiga björklundar och småsjöar”. Den av sönerna som skulle få den tredje lotten skulle känna sig missbelåten och det var något som grämde henne. Den yngste sonen (som dessutom var fruns favorit son) såg att hans mor led och erbjöd sig utan omsvep att ta den tredje lotten. Kort efter moderns bortgång gick sonen upp till sin vildmark. Väl där kunde han konstatera att frun hade berättat sanning. "På sina ställen var det hemskt och vilt, men det var vackert i alla fall", men någon glädje över att ha fått marken kunde han inte känna. - "Men så började han märka, att berggrunden hade ett besynnerligt utseende här och där. Och när han såg bättre efter, upptäckte han, att den nästan överallt var genomsprängd med malmådror. Det fanns mest järn, men det var också gott om både silver och koppar där på hans egendom. Han anade, att han hade fått större rikedom än någon av bröderna, och nu började han så småningom begripa hur hans gamla mor hade menat det med sitt arvskifte."

Efter avslutad frukost tog gässen åter till vingarna. Den tilltagande västvinden gjorde så att resan fortsatte ganska rakt österut mot Uppland. Förundrat noterade Nils de märkliga streck som genkorsade landskapet, från norr till söder. "Det här landet är lika randigt som mors förkläde" utbrast pojken. "Åar och åsar, vägar och järnvägar", kacklade vildgässen tillbaka, då man i tur och ordning passerade Hedströmmen, Kolbäcksån och Svartån. När man nått ända fram till Sagån märkte ledargåsen Akka att man var på väg åt fel håll och att man måste korrigera sitt misstag. Resan fortsatte därmed åter mot norrut. Den öppna slätten som överallt hade varit utbredd övergick alltmera i utbredd skogsmark som här och där bröts av mot någon insprängd skogssjö. Landskapet som passerade under gässen fylldes också av gruvhål, smedjor och transportlaster med järn. Förundrat frågade pojken ”vad heter det här landet, där det bara växer järn?". En gammal berguv som satt och slumrade i en gammal övergiven hytta vaknar till och svarar: "Uhu, uhu, uhu. Det här landet kallas Bergslagerna. Om här inte hade vuxit järn, skulle det inte bo annat än uvar och björnar här än i dag". Resan fortsatte norrut, in i Dalarna, där nya öden och äventyr mötte den lille pojken...

Litteratur:
Lagerlöf, S. 1906. Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige.
http://runeberg.org/nilsholg/