11 oktober 2010

Stövsländor

En mörkribbad fransvingeslända (Venezuela flavidus) betar små växtpartiklar på ett lönnblad. Stor och välvd munsköld samt trådsmala antenner är något som kännetecknar stövsländor – Skerike i Västerås 2010-10-09
'
Stövsländor (Psocoptera) utgör en insektsordning som genom åren tycks ha varit försummad bland svenska entomologer, möjligen förorsakad av att det tidigare inte har funnits någon lättillgänglig bestämnings-litteratur. Detta är dock något som åtminstone delvis har avhjälpts i och med publiceringen av den volym av Nationalnyckel (NN) som behandlar Nordens samtliga stövsländor. Volymen är dessutom rikt illustrerad med en mängd fina fotografier signerade Krister Hall.

Stövsländorna som främst lever av mikroskopiska alger, svampar och lavar utgörs av tämligen små eller mycket små insekter som framför allt lever utomhus bland träd och buskar, men här förekommer även arter som har sin huvudsakliga livsmiljö bland gräs och förna i markskiktet. Vi har också några få arter som lever i olika slags bon, t.ex. i fågelbon. Tillkommer gör dessutom en räcka arter som främst återfinns i olika slags inomhusmiljöer, däribland de så kallade bok- och dammlössen.
'
En flaggstövslända (Graphopsocus cruciatus) betar av det lager med påväxtalger som har bildats på en husvägg – Romfartuna i Västerås 2010-09-18
'
Stövsländor kännetecknas bland annat av dess förhållandevis stora och välvda munsköld som upptar en betydande del av ansiktet. Vidare har de långsmala antenner och (som det skrivs i NN) en mjukt tredelad kropp. Bland stövsländorna förekommer både vingade och icke vingade arter, vilket också är något som kan variera inom de olika arterna. Insekter ur andra ordningar, t.ex. bladloppor (Psylloidea), bladlöss (Aphidoidea) och hoppstjärtar (Collembola), kan påminna om stövsländor, men förutom rent utseendemässiga skillnader förekommer även skillnader i beteendet, t.ex. så springer en skrämd stövslända hellre undan än tar till vingarna eller för den delen hoppar iväg, vilket skulle vara fallet för arter ur ovan nämnda ordningar.


I Norden har 82 olika stövsländearter noterats och för svensk del ligger motsvarande siffra för närvarande på 73 arter. I Västmanland har i olika sammanhang 26 olika arter bokförts (se nedan), en siffra som kan jämföras med våra närmaste grannlandskap; Uppland (54 arter), Södermanland (44), Närke (34), Dalarna (29), Värmland (26) och Gästrikland (7). I den systematiska sammanställning som presenterades i NN indelas stövsländorna i tre underordningar, Trogiomorpha, Troctomorpha och Psocomorpha. De djur som illustreras i anslutning till detta inlägg hör samtliga till den sistnämnda gruppen, vilket också är den som främst förknippas med stövsländor. Inga arter ur de båda förstnämnda underordningarna har ännu rapporterats ifrån Västmanland, så här kan man göra en insats! Om man önskar studera våra utomhuslevande arter kan man bland annat använda sig av den teknik som innebär att man med en påk (eller något liknande redskap) bankar på en trädgren och låter det som trillar ner samlas upp i ett uppochnervänt (vitt) paraply som hålls under grenen.
'
Litteratur
Svensson, B. W. & Hall, K. 2010. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Stövsländor. Psocoptera. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
'

Nymfer hos vissa storstövsländor är täckta med hår på vilka alger och andra lösa partiklar kan fastna, vilket bidrar till ett utmärkt kamouflage. På bilden en nymf av någon av Loensia-arterna som påträffades under en löst sittande barkflaga på ett liggande träd. - Ängsö i Västerås 2010-05-14

Klarvingad jättestövslända (Psococerastis gibbosa), vår och Europas största stövslända. Denna hade nattetid lockats till en ljuskälla avsedd för nattfjärilar, vilket är ovanligt eftersom det är få stövsländearter som attraheras av ljus – Tidö i Västerås 2010-07-22
'
------------------------------------------------------------------------------
Stövsländor (Psocoptera) rapporterade från Västmanland, enligt Svensson & Hall (2010). Tillkommer gör flaggstövslända som rapporterad som ny för Västmanland under 2010.

Frackstövslända (Caecilius fuscopterus)
Sumpstövslända (Valenzuela atricornis)
Granfransvingeslända (V. burmeisteri)
Mörkribbad fransvingeslända (V. flavidus)
Risfransvingeslända (V. gynapterus)
Flaggstövslända (Graphopsocus cruciatus)
Barrglasvingeslända (Stenopsocus lachlani)
Höstövslända (Lachesilla pedicularia)
Ekkviststövslända (L. quercus)
Prickig sorgstövslända (Peripsocus alboguttatus)
Dysterbrun sorgstövslända (P. phaeopterus)
Fläckig sorgstövslända (P. subfasciatus)
Randig gluggmärkeslända (Philotarsus picicornis)
Tjockpalpstövslända (Cuneopalpus cyanops)
Mörkhuvad fransgaffelslända (Elipsocus hyalinus)
Bredbandad fransgaffelslända (E. pumilis)
Tvåfläckig klarvingeslända (Mesopsocus laticeps)
Blektonad klarvingeslända (M. unipunctatus)
Lövstorstövslända (Amphigerontia bifasciata)
Barrstorstövslända (A. contaminata)
Klarvingad jättestövslända (Psococerastis gibbosa)
Mörkvingad jättestövslända (Metylophorus nebulosus)
Prickvingad storstövslända (Loensia pearmani)
Fläckvingad storstövslända (L. variegata)
Prickdroppslända (Trichadenotecnum majus)
Fläckdroppslända (T. sexpunctatum)

2 oktober 2010

Oribatida

Kvalstren (Acari) hör till spindeldjuren och utgör där en antalsmässigt mycket stor och mångformig grupp både om man ser till dess utseende och till dess levnadssätt. I Sverige känner man till minst 1000 olika arter bland vilka några mindre roliga kändisar (läs: parasiter) återfinns, så som fästingen (Ixodida), skabbkvalstret (Sarcoptes scabiei), det i livsmedel förekommande oret (Astigmata) samt Varroa-kvalstret som drabbar våra honungsbin.
'

En "flock" Oribatider (mindre än 1 mm) betar av porlagret på en vedlevande svamp - en ticka - som sitter på en markliggande tallåga i barrskog. Arboga 2010-09-28
'
Av ovan kanske någon drar slutsatsen att kvalster knappast bidrar till något väsentligt och endast är av ondo. Detta är dock inte riktigt sant. I exempelvis skogarnas förnalager har kvalster hörande till ordningen Oribatida en avgörande roll i bildandet av humus genom nedbrytandet av gammalt organiskt material. I vissa skogars markskikt är dessa kvalster rikt representerat och man har i barrskogar uppmätt tätheter på uppemot 400000 individer per kvadratmeter.
'

Oribatida, samma som bilden ovan. Arboga 2010-09-28

Dessa förhållandevis fridfulla och nyttiga kvalster lever främst av svamphyfer, men även svampsporer, pollen, bakterier och alger torde ingå i deras matsedel. De kan även hittas i ganska stor omfattning på vedartade växter, på bladen samt på epifytiska mossor och lavar en bit ovanför marken.
Oribatiderna är likt övriga kvalster en mycket mångformig grupp där arter ornamenterade med ving-, horn-, fjäder- eller hårlika utskott förekommer. I regel handlar det dock om mycket små till små djur (0,5- 1,5 mm långa) med klotformiga och ”bepansrade” kroppar. I den svenska faunan känner man till 287 olika arter av oribatider, vilket är något färre än det totala antalet arter kända i Lettland där listan med liten marginal överstiger 300 arter.
'
Det svenska namnet på orbatiderna är hornkvalster eller pansarkvalster. På bilden ses ett hornkvalster som förmodligen hör till familjen Galumnidae (max 1,5mm stor) och som är utsmyckat med vinglika utskott. På svamp (en skivling) i bokskog. Västerås 2010-09-11

Referenser:
Baranovska, A. 2007. A checklist of Latvian Oribatida. Latvijas entomologs 44: 5-10
Lindberg, N., Persson, T. & Ahlström, K. 2004. Sexton nya oribatidarter (Acari: Oribatida) för Sverige. Entomologisk Tidskrift 125[3]: 133-142.
Lundqvist, L. 1999. Kvalster – en stor grupp små djur. VäxtEko.

Olsen, L.-H. & Svedberg, U. 1997. Smådjur i skogen. Prisma, Stockholm.
Persson, T. & Lindberg, N. 1999. Klimateffekter på hoppstjärtar och kvalster i skogsmark. VäxtEko.

Siira-Pietikäinen, A., Penttinen, R. & Huhta, V. 2008. Oribatid mites (Acari: Oribatida) in boreal forest floor and decaying wood. Pedobiologia 52: 111-118.