Chansen att få syn på en utter är större än på mycket länge! Efter att länge ha vandrat längs utrotningens rand har trenden vänt och alltfler uttrar vandrar åter längs våra västmanländska vattendrag. Orsak till utterns kraftiga nedgång i mitten av föregående århundrade är inte helt utredd men förmodligen var det flera faktorer som spelade in. En var säkerligen de miljögifter som bland annat spreds ut på våra åkermarker och som slutligt hamnade i de åar och bäckar där uttern hörde hemma. Uttern som befann sig högst upp i näringskedjan fick ta emot mycket stora mängder gifter, bland annat via den fisk som konsumerades. Detta ledde till en försämrad fortplantningsförmåga.
Uttern är ett mycket rörligt djur som kan avverka mycket långa sträckor längs ett vattendrag i jakten på lämpliga områden för födosök, eller en parningsvillig hona. Dock efterlämnas ganska ofta mer eller mindre tydliga spår som visar att en utter har passerat. Spåren kan vara konkreta tassavtryck men det kan också vara en längs vattendraget strategiskt placerad spillningshög.
'
För att optimera sina chanser till ett möte med detta sympatiska däggdjur bör man under vintern bege sig till ett vinteröppet vattendrag. Chansen att få syn på dem är inte speciellt stor, men när man minst anar det sitter en utter på iskanten och smaskar på en välsmakande fisk.'
Samtliga bilder är från ett uttermöte vid Svanå i Västerås den 22 januari 2011 
Hökugglan, som är dagaktiv, sitter ofta uppflugen i någon av områdets högresta trädtoppar, från vilken den kan spana ut över nejden. Hökugglans typiska silhuett avslöjar den redan på ganska långt håll, men ibland avhjälps vårt sökande av en skränande flock med kråkfåglar.
