30 mars 2011

Forsärlor

De inledande tio vintrarna under 2000-talet bjöd huvudsakligen på milt vinterväder. Detta var något som gynnade vissa fågelarter, däribland forsärlan som under samma tidsrymd lyckades sprida sig till alltfler bäckar och åar i Västmanland. Under 1980- och 90-talen fanns endast några få konstaterade häckningar av forsärlan i Västmanland. Huvudsakligen blev dessa funna i landskapets västra och norra kommuner. År 1999 konstaterades den första häckningen i Västerås kommun. Ett par genomförde åtminstone en lyckad häckning vid Skultuna mässingsbruk. Det året blev något av ett startskott för artens fortsatta expansion i landskapet. Det hittintills högsta antalet häckningar konstaterades år 2009, då 84 säkra och troliga häckningar inräknades. Efter den kalla vintern 2009/10 kunde en viss nedgång skönjas i antalet rapporterade forsärlehäckningar. Arten är dock fortsatt spridd över stora delar av landskapet. Nu när forsärlorna har börjat återvända från sina vinterkvarter får vi snart även ett svar på om också den kalla vinter vi precis har genomlevt har satt några spår bland Västmanlands forsärlor. För närvarande låter sig två forsärlor avnjutas på ganska behagligt avstånd, då de bland annat födosöker bland fastfruset skräp och vass i Svartån strax norr om Slottsbron i Västerås.

6 mars 2011

Salskrakar

En salskrakehane i häckningsdräkt hör till den svenska fågelfaunans absolut vackraste skapelser. Smakfullt tecknat i vitt, svart och grått är han vart än ”nerdykandet” sker en fröjd för ögat. I motsatts till hanens dräkt är den som de hontecknade individerna bär betydligt beskedligare i sin färgsättning. Salskraken är i Västmanland framför allt en art som ses i samband med dess flytt till (ult.3 – ult.4) och från (pr.10 – ult.11) sina nordliga häckplatser.
'
Västerås hamnområde gästas för närvarande av fyra salskrakar som har trotsat det rådande isläget och funnit det trivsamt att rasta i de isfria vakar som Östra hamnen tillhandahåller. Några av fåglarna har konstaterats vara yngre hanar som dock ännu inte har anlagt den praktfullaste av dräkter.
'
De många isflak som kantar skrakarnas vak bidrar till en arktisk inramning. Samtliga fåglar utgörs av honfäragde individer. På flera av fågelarna kan man notera vita fjädrar på den annars bruna hjässan. Detta indikerar att det rör sig om en hane.