Guldgräshoppan - Ny för Västerås!

Guldgräshoppan (Chrysochraon dispar) har i Sverige en tämligen begränsad utbredning och förekommer här framför allt på Gotland. Isolerade förekomster finns dock även på Öland samt längs kusterna i Uppland, Västerbotten och Norrbotten. Sedan gammalt är arten också känd från ett fåtal inlandslokaler i Mälardalen, både i Södermanland och i Västmanland. Biotopen där arten uppehåller sig beskrivs som fuktigare, så som strandängar, agmyrar och diken (Strid 2010).

'

Den första observationen av guldgräshoppa i landskapet lär ha gjorts 1981 då arten noterades av Åke Sandhall vid en plats öster om Köping. Därefter har arten påträffats av Oskar Kindvall vid Ullvi, Munktorp, år 1989, med återbesök år 2007 (enl. ArtPortalen). Denna lokal kan kortfattat beskrivas som ett djupare krondike kantat av frisk/fuktig gräsmark med inslag av bl.a. hundkex. I år besöktes denna lokal den 3 augusti med avseende att lära känna och fotografera gräshoppan. Vid besöket inräknades inom ett tämligen begränsat område från vägskälet söder om Ullvi, samt en kortare sträcka längs vägen västerut, minst 15 hanar och 7 honor. En av honorna kunde dessutom beses då hon placerade sina ägg i en förmultnande hundkexstjälk. Denna dag noterades även en hane vid en ny lokal några km SO om Ullvi, vid Munkbäcken nära Hova. Så lång var detta den kända utbredningsbilden för guldgräshoppan i Västmanland.

Nu till det senaste fyndet i Västerås kommun. Med avsikt att försöka fotografera sävvårtbitaren (Conocephalus dorsalis) gjordes ett besök vid Asköviken den 7 augusti. Redan vid Lövstas besöksparkering noterades en spelande guldgräshoppa längs det dike som kantar ena sidan av parkeringsplatsen. Fortsatta eftersök i dikena vid parkeringen samt längs invallningen vid pumpen och vid spången gav totalt minst 33 olika spelande hanar samt åtta honor (parning observerades). Med tanke på att det vid observationstillfället förvisso var tämligen varmt, men att himlen i övrigt täcktes av gråa moln kan man tänka sig att spelaktiviteten inte var på topp och att det egentliga antalet guldgräshoppor är betydligt högre än vad ovanstående siffror visar. Fyndplatserna vid Asköviken utgörs till största delen av frisk-fuktiga gräsmarker längs diken, på invallning samt på strandäng. Tre hanar uppehöll sig även på lite torrare, men ändå gräsrika, marker en lite bit ifrån diken och strandängar.

Guldgräshoppan finns inkluderad i den svenska rödlistan och har i den senaste upplagan listats som nära hotad, NT. Den hotbild mot arten som anges är omfattande igenväxning av de lokaler där arten förekommer. Vid vissa lokaler kan man även tänka sig att olika typer av markberedande åtgärder kan utgöra framtida hot mot vissa av inlandslokalerna, t.ex. lokalen i Munktorp. De nya fynden vid Asköviken inger dock en viss förhoppning om att guldgräshoppan kanske inte är riktigt så ovanlig i mälardalen som tidigare fyndbild gör gällande.

'
Till texten ackompanjerande bilder visar från ovan: parande guldgräshoppor vid Lövsta, 7 aug 2010.; biotop vid Lövsta, ett frodogt dike, 7 aug 2010 och slutligen en guldgräshoppa, en spelande hane, vid Ullvi i Munktorp, 3 aug 2010.

Referenser
Strid, T. (red.) 2010. Gräshoppor i Sverige – en fälthandbok. Stockholms Entomologiska Förening.
Rödlistan 2010. http://www.artdata.slu.se/rodlista/

"Getingplågan" - Rubrik som går igen...

Flera av landets större dagstidningar (och många av de mindre) har redan basunerat ut att ”getingplågan är här och att den är värre än någonsin” samt att ”Anticimex har bråda dagar med att stävja getingplågan…” - Rubriker som återanvänds med några års mellanrum. I sommar märks dock även i Västeråstrakten att det för närvarande finns väldigt gott om surrande getingar. I Sverige är enligt Chinery (1988) 14 olika arter av sociala getingar (fam. Vespidae) kända och flertalet av dem har en ganska vid utbredning och förekommer även i Västmanland. Årets uppträdande tycks framför allt beröra den vanliga getingen (Vespula vulgaris) som i det varma sommarvädret har fått ideala förhållanden till massproduktion. Även tysk geting (V. germanica) och rödbandad geting (V. rufa) kan noteras i markerna. Mer information om getingar kan hittas på sajten www.entomologi.se

___________

På bilden ovan ses en vanlig geting (Vespula vulgaris) som

övervakar inflygningen till boplatsen som på bilden skymtas

bakom getingen, mellan några takbrädor.

-

I de flesta fallen torde getingarna inte utgöra någon större fara för oss människor, men ibland händer det att någon uppretad geting, med tagg före och livet som insats, går till attack. För flertalet resulterar sticket i ett visst obehag och en ömmande och något svällande kroppsdel. För andra kan obehaget av sticket ge upphov till något långt värre, en allergisk reaktion som för några få kan bli förödande. Detta faktum gör att getingen inkluderas bland Sveriges farligaste djur! Lyckligtvis tillhör inte jag den skara människor som får allergiska besvär av ett getingstick, något som jag vet eftersom jag på kort tid, vid två olika tillfällen, har blivit stungen av getingar. Det första sticket får jag dock ta på mig själv eftersom getingar uppenbarligen inte uppskattar närgången bofotografering. Råd om hur man bör förhålla sig till getingar och bin kan bland annat fås från anticimex Internetsida.

-

Litteratur

Chinery, M. (1988). Insekter i Europa. Bonniers, Stockholm

Gräshoppor

Bestämningen av hopprätvingar (ordningen Orthoptera), dvs. gräshoppor, är inte alldeles enkel men i och med att boken Gräshoppor i Sverige publiceras lagom till den tid då gräshoppornas sommarsurrande inleds på alvar, är detta något som kommer att underlättas väsentligt. Bakom boken ligger samma gäng som tidigare har producerat boken Trollsländor i Sverige – en fälthandbok. Likt denna är boken om Sveriges gräshoppor rikligt illustrerad med en mängd vackra fotografier tagna både i fält och i studio. Boken fokuserar och pekar ut de detaljer som är viktiga vid artbestämningen av en gräshoppa. Boken upptar och beskriver samtliga svenska arter, dvs. 38 arter syrsor, vårtbitare och markgräshoppor. Enligt Catalogus – Landskapskatalog för Hopprätvingar (som finns tillgänglig via artportalen) har tjugoen av dessa noterats i Västmanland. Här finns bland annat cikadavårtbitaren (Metrioptera roeseli) som länge hade sin enda svenska förekomst vid Asköviken sydväst om Västerås och guldgräshoppan (Chrysochraon dispar) som endast är känd från en lokal i landskapet, nära Munktorp i Köpings kommun.

----------
Ny litteratur som glädjer...

'

----------

Litteratur om gräshoppor:

Göransson, G. 2001. Mina insektsvandringar. Wahlström & Widstrand, Stockholm.
Kindvall, O. & Denuel, A. 1987. Sveriges vårtbitare och gräshoppor. Fältbiologernas förlag, Stockholm.
Strid, T. (red.) 2010. Gräshoppor i Sverige – en fälthandbok. Stockholms Entomologiska Förening, Stockholm.

´

Naturhistoriska Riksmuseet (NRM) har en informationssida på Internet som behandlar Sveriges gräshoppor, vårtbitare och syrsor. De teckningar som illustrerar sidan kommer bland annat ifrån Göte Göransson (2001), se ovan.