24 december 2009

Flyttfåglar

Så här mitt i midvintern är det inte många fågelarter som finns kvar i Västmanland. De arter som besöker fågelbordet är främst vanliga s.k. stannfåglar, så som grönfink, talgoxe och blåmes. Många av de övriga arterna har sedan länge lämnat Sverige för betydligt varmare trakter långt söder om oss.

Över Ngorongoros savann i Tanzania, över gaseller, bufflar och lejon, seglar i ensamt majestät en brun kärrhök. Någon gång under hösten lämnade hon sitt sommarviste i Europa eller kanske i Asien för att anlända till sitt övervintringsområde i november eller december. Kärrhöken på bilden har förmodligen inte sitt ursprung i Sverige. Detta är ett antagande som kan dras utifrån den kunskap som den omfattande svenska ringmärkningen i allra högsta grad har bidragit till. De svenska kärrhökarna tycks främst övervintra i Västafrika, där totalt sju återfynd av svenskmärkta kärrhökar har gjorts. Även satellitförsedda kärrhökar från Skåne har spårats till bl.a. Senegal i samma område.

Nu när vintersolståndet har nåtts och passerats kan det också vara skönt att tänka på att det inte bara är ljuset som är på väg tillbaka. Snart är också de första vårfåglarna här och redan i slutet av mars svävar åter de första hemvändande kärrhökarna över de mellansvenska vassvikarna!

Litteratur:
Fransson, T. & Petersson, J. 2001. Svensk ringmärkningsatlas. Vol. 1, Lommar – rovfåglar. Stockholm.

God Jul!


"Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och
glimma. Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och
gran, snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken.
"
(Viktor Rydeberg)