"Getingplågan" - Rubrik som går igen...

Flera av landets större dagstidningar (och många av de mindre) har redan basunerat ut att ”getingplågan är här och att den är värre än någonsin” samt att ”Anticimex har bråda dagar med att stävja getingplågan…” - Rubriker som återanvänds med några års mellanrum. I sommar märks dock även i Västeråstrakten att det för närvarande finns väldigt gott om surrande getingar. I Sverige är enligt Chinery (1988) 14 olika arter av sociala getingar (fam. Vespidae) kända och flertalet av dem har en ganska vid utbredning och förekommer även i Västmanland. Årets uppträdande tycks framför allt beröra den vanliga getingen (Vespula vulgaris) som i det varma sommarvädret har fått ideala förhållanden till massproduktion. Även tysk geting (V. germanica) och rödbandad geting (V. rufa) kan noteras i markerna. Mer information om getingar kan hittas på sajten www.entomologi.se

___________

På bilden ovan ses en vanlig geting (Vespula vulgaris) som

övervakar inflygningen till boplatsen som på bilden skymtas

bakom getingen, mellan några takbrädor.

-

I de flesta fallen torde getingarna inte utgöra någon större fara för oss människor, men ibland händer det att någon uppretad geting, med tagg före och livet som insats, går till attack. För flertalet resulterar sticket i ett visst obehag och en ömmande och något svällande kroppsdel. För andra kan obehaget av sticket ge upphov till något långt värre, en allergisk reaktion som för några få kan bli förödande. Detta faktum gör att getingen inkluderas bland Sveriges farligaste djur! Lyckligtvis tillhör inte jag den skara människor som får allergiska besvär av ett getingstick, något som jag vet eftersom jag på kort tid, vid två olika tillfällen, har blivit stungen av getingar. Det första sticket får jag dock ta på mig själv eftersom getingar uppenbarligen inte uppskattar närgången bofotografering. Råd om hur man bör förhålla sig till getingar och bin kan bland annat fås från anticimex Internetsida.

-

Litteratur

Chinery, M. (1988). Insekter i Europa. Bonniers, Stockholm

Gräshoppor

Bestämningen av hopprätvingar (ordningen Orthoptera), dvs. gräshoppor, är inte alldeles enkel men i och med att boken Gräshoppor i Sverige publiceras lagom till den tid då gräshoppornas sommarsurrande inleds på alvar, är detta något som kommer att underlättas väsentligt. Bakom boken ligger samma gäng som tidigare har producerat boken Trollsländor i Sverige – en fälthandbok. Likt denna är boken om Sveriges gräshoppor rikligt illustrerad med en mängd vackra fotografier tagna både i fält och i studio. Boken fokuserar och pekar ut de detaljer som är viktiga vid artbestämningen av en gräshoppa. Boken upptar och beskriver samtliga svenska arter, dvs. 38 arter syrsor, vårtbitare och markgräshoppor. Enligt Catalogus – Landskapskatalog för Hopprätvingar (som finns tillgänglig via artportalen) har tjugoen av dessa noterats i Västmanland. Här finns bland annat cikadavårtbitaren (Metrioptera roeseli) som länge hade sin enda svenska förekomst vid Asköviken sydväst om Västerås och guldgräshoppan (Chrysochraon dispar) som endast är känd från en lokal i landskapet, nära Munktorp i Köpings kommun.

----------
Ny litteratur som glädjer...

'

----------

Litteratur om gräshoppor:

Göransson, G. 2001. Mina insektsvandringar. Wahlström & Widstrand, Stockholm.
Kindvall, O. & Denuel, A. 1987. Sveriges vårtbitare och gräshoppor. Fältbiologernas förlag, Stockholm.
Strid, T. (red.) 2010. Gräshoppor i Sverige – en fälthandbok. Stockholms Entomologiska Förening, Stockholm.

´

Naturhistoriska Riksmuseet (NRM) har en informationssida på Internet som behandlar Sveriges gräshoppor, vårtbitare och syrsor. De teckningar som illustrerar sidan kommer bland annat ifrån Göte Göransson (2001), se ovan.