Bändel

Ett fågelbord vid Jubbacksvägen i Fagersta har sedan 1 januari 2010 haft ett celebert besök. Bland finkar, siskor och sparvar finns också en bändelkorsnäbb, en hane.

Nytt vargrevir?

Länsstyrelsen i Västmanlands läns viltspårare har under julhelgen samt en liten bit in på det nya året spårat ett helt nytt vargpar i området Ramnäs - Gunnilbo -Långsvan. Länsstyrelsen meddelar att det kan röra sig om ett försök till reviretablering, men att det behövs mer observationer och spårningar för att helt kunna säkerställa i fall så är fallet. Detta skulle i så fall vara det första vargreviret som helt ligger inom Västmanlands läns gränser.

Mer om nyheten kan läsas på följande platser:
Länsstyrelsen i Västmanlands län - Nytt vargpar i Västmanlands län
Västmanlands Läns Tidning - Vargpar i Ramnässkogarna

Trädfällning vid slottet!

Under dagen har flera träd fällts i anslutning till Västerås slott, bland dem en oxel och en alm med en ganska ansenlig stamomkrets. Träden (sex almar, en oxel samt en lönn) som fälldes har av Blomqvist landskapsarkitekter i Västerås (på uppdrag av Statens fastighetsverk) ansetts vara i så dåligt skick att de omgående måste fällas – de är s.k. riskträd. På de fällda träden fanns döda/döende grenar orsakade av almsjuka och på något av träden fanns även en och annan svamp, men att med detta som grund anse att träden var i så pass dålig kondition att de omedelbart måste fällas – det är djupt tragiskt! En besiktning av de kvarvarande stubbarna visar att det absolut inte fanns någon stamröta i de båda grövre träden och att de därmed knappast utgjorde någon större fara för allmänheten. I stället för att avverka träden hade man inledningsvis kunnat nöja sig med att ta bort de grenar som verkligen var döda och låta träden i övrigt stå kvar. Dock förstår man det kostnadseffektiva i att avverka hela trädet i stället för att i omgångar ta ner de grenar eller stamdelar som kan tänkas utgöra någon fara för de förbipasserande.

Almens sista suck ...

När man fällde den grövre almen lyckades man i fallet även knäcka några grenar på den kvarvarande lönn som man inte har tänkt ta ner, man får hoppas att detta träd hinner läka sina skador innan den också drabbas av röta och därmed riskerar att bli ett riskträd som också måste avverkas.

... beskådas av trädfällarna

Man får helt klart en känsla av att almen (Ulmus sp.) som trädslag har fått de fredlösas stämpel i Västerås. Just nu är det en omättlig iver på att plocka ner alla almar som har inslag av döda/döende grenar och när man pratar grenar är det i väldigt många fall mest tal om riktigt klena grenar. Grenar som knappast utgör någon fara för allmänheten om de skulle trilla ner. Med tanke på att förhandsbeskedet som har lämnats av ArtDatabanken gör gällande att almen i en kommande version av rödlistan kommer att förses med en hotkategori borde Västerås stad i stället för att avverka hela träd, försöka säkra dessa och de arter som är knutna till dem genom att åtminstone försöka så långt möjligt försöka behålla en stor del av stammen. Man borde även inse att man knappast kommer att få bukt på almsjukan och dess fortsatta spridning bara för att man tar bort alla grova almar, detta är något man redan försökt i en tidigare avverkningsomgång under 1990-talet. Dessa grova träd behövs och är viktiga för en lång rad mer eller mindre sällsynta insekter och svampar.

SFV pressmeddelande om trädfällningen

Iskallt rally!

I det mycket kyliga vinterväder som nu råder har det under dagen genomförts ett vinterrally i landskapet. Med ”vinterrally” avser jag denna gång inte snabba bilar som med bullriga motorer snabbt framförs på sliriga vintervägar. Tvärtom brukar rallyt varit ganska anonymt och det är knappast många som är medvetna om dess existens. Detta vinterrally är dock ett årligt arrangemang som anordnas i början av januari av Västmanlands Ornitologiska Förening. Målet för de deltagande ekipagen har varit att försöka se så många fågelarter som möjligt under de 15 timmar, från 00:00 till 15:00, som tävlingen pågår. Observationerna skall dessutom ha gjorts inom en och samma kommun.

Det är alltid lite spännande att medverka i tävlingen, man vet aldrig riktigt hur det skall gå och den ständiga frågan är hur många arter man skall lyckas skrapa ihop denna gång. Det rådande väderläget har en väldigt stor inverkan på slutresultatet och för årets del hade den kyliga och snöiga avslutningen av år 2009 och den likaledes kyliga inledningen av 2010 medfört att det fanns väldigt lite sjöfågel kvar i våra trakter, men å andra sidan har den enorma tillgången på bär medfört att kvarstannande starar och trastar har varit betydligt större än normalt.

En härdig skådare i ett kylslaget vinterrally

Jakten på arterna inleddes för mitt lags del i en tjugofyra gradig kyla kl. 07:00, då jag blev upplockad av min medtävlare. Den bitande kylan skulle bestå under resten av dagen, brrrr! Första stopp blev Gryta soptipp – ett stopp med en förhoppning om att berguven som finns där skulle ge sig till känna, men icke. I stället dök det upp en jorduggla som aktivt jagade runt avfallsmassorna. Överraskande och med denna pangstart hade man kanske kunnat förvänta sig att dagen skulle fortlöpa i moll, men inte så. Ganska snart kom grus in i det välsmorda maskineriet och när väl klockan slog 15:00 kunde vi endast inräkna 39 arter, vårt sämsta resultat någonsin! Varje år brukar vi ha förbaskat svårt att få in våra skogsmesar och så även i år. Varje år säger vi också att nästa år skall vi fixa en ordentlig matning som har alla skogsmesar, men inget händer! Men nästa år…!

När detta skrivs har jag inte nåtts av något slutresultat, men det brukar krävas ett resultat över 45-50 sedda arter för att kunna stoltsera som tävlingens segrare och bära hem den åtråvärda trofén, en kraftig stubbe med två fula fåglar. Görs en kvalificerad gissning så kommer ära och trofé att tillfalla ett taggat gäng från Köping … … i år igen! Ett längre reportage från tävlingen kommer med all säkerhet att presenteras på Västmanlands Ornitologiska Förenings hemsida inom en inte allt för avlägsen framtid.

Vilket kön har staren?

Trots den bistra vinterkylan har fler starar än vanligt valt att stanna kvar i våra trakter. Bland annat har några större ansamlingar noterats, så som 26 ex vid Köpings soptipp och 30 ex nära Ångkraftverket i Västerås. Troligen är det höstens rika bärtillgång som har bidragit till att fler trastar och starar än normalt har blivit kvar och kanske har de därefter också överrumplats av att vintern, när den väl slog till, gjorde det med besked i mitten av december.

Studerar man vinterstararna lite närmre så är det faktiskt möjligt att också könsbestämma dem, men det krävs att man se dem ganska väl. Det skall också sägas att det är knivigare att könsbestämma dem nu på vintern än när de har fullt utvecklad häckningsdräkt under våren - sommaren. I den senare kan man hos hanen notera en blåaktig färgnyans vid näbbasens inre, nedre del, hos honan ses i stället en rosaaktig anstrykning på samma plats. Eftersom dessa karaktärer är knutna till häckningsdräkten så är man under vintern i stället hänvisad till ögat och irisens färg (som är användbart under hela året) vid ett eventuellt könsbestämningsförsök. Hos hanar är hela irisen mörkbrun medan honans är gulaktig i ytterkanten vilket uppenbarar sig som en tydlig ring som omsluter iris (se bild nedan).

Läs mer här:

Smith et. al. (2005) Sexing Starlings Sturnus vulgaris using iris colour. Ringing & Migration 22: 193-197

Licensjakt på varg!

I dag inleddes den mycket kontroversiella och omdiskuterade licensjakten på varg och på flera håll hade den tilldelade kvoten redan skjutits under jaktens första dag!

Under hösten 2009 fattade Naturvårdsverket det kontroversiella beslutet om att tillåta licensjakt på 27 av landets vargar, ett antal som motsvarar lite drygt tio procent av den svenska populationen. Licensjakten skall ses som ett led i riksdagens beslut om en ny rovdjursförvaltning. En förvaltning som man i slutänden hoppas skall leda till en ”öka acceptans för våra rovdjur”. Pressmeddelandet om den beslutade licensjakten kan i sin helhet läsas på Naturvårdsverkets hemsida.

I landskapet Västmanland fanns under år 2008 fyra reproducerande vargrevir. Geografiskt belägna med två revir vardera i landskapets västra respektive centrala delar. Enligt Naturvårdsverkets beslut ovan skall licensjakt tillåtas i län med en reproducerande stam av varg, dvs. där det har fötts kullar varje år de senaste tre åren. För landskapet Västmanlands del innebar beslutet att jägarna i Västmanlands län inte fick någon tilldelning medan de i Örebro fick en tilldelades kvot om tre vargar.

Redan under jaktens första timme fälldes den första vargen i Hällefors. Några timmar senare påsköts och dödligt sårades nästa varg, även den i Hällefors. Den vargen vandrade dock över gränsen till Värmland innan den avled varför den inkluderades i Värmlands kvot. Jakten kunde därmed fortsätta och en tredje individ lokaliserades och sköts i Hällefors sent under eftermiddagen. Jaktresultatet blev således att tre Hälleforsvargar fick sätta livet till redan under jaktens första dag. Örebro läns ”tredje” varg har öronmärkts för Hasselforsreviret och därmed är vargjakten i landskapet Västmanland avslutad för denna gång (Källa: Nerikes Allehanda).

.

Jaktens snabba förlopp och avklarande kan knappast komma som en överraskning med tanke på de idealiska förhållanden som råder. Jägarna har haft god tid på sig att förbereda sig inför jakten bland annat genom att redan dagarna innan jaktstart spåra upp vargarna. Jaktens fortskridande kan i sin helhet följas på

Statens Veterinärmedicinska Anstalts hemsida.

.

Förutom på ovan angivna platser kan man bland annat på följande platser läsa mer om den omtalade vargjakten:

.

Världnaturfonden: "WWF protesterar mot vargjakten"

Svenska rovdjursföreningen: ”Vargjakten - en oacceptabel politisk dumhet utan laglig grund”

Naturskyddsföreningen: “Vargjakten helt okontrollerad”

Svensk Jakt: ”Vargjakten het i Jägarsverige”

Jakt och Jägare