Trädfällning vid slottet!

Under dagen har flera träd fällts i anslutning till Västerås slott, bland dem en oxel och en alm med en ganska ansenlig stamomkrets. Träden (sex almar, en oxel samt en lönn) som fälldes har av Blomqvist landskapsarkitekter i Västerås (på uppdrag av Statens fastighetsverk) ansetts vara i så dåligt skick att de omgående måste fällas – de är s.k. riskträd. På de fällda träden fanns döda/döende grenar orsakade av almsjuka och på något av träden fanns även en och annan svamp, men att med detta som grund anse att träden var i så pass dålig kondition att de omedelbart måste fällas – det är djupt tragiskt! En besiktning av de kvarvarande stubbarna visar att det absolut inte fanns någon stamröta i de båda grövre träden och att de därmed knappast utgjorde någon större fara för allmänheten. I stället för att avverka träden hade man inledningsvis kunnat nöja sig med att ta bort de grenar som verkligen var döda och låta träden i övrigt stå kvar. Dock förstår man det kostnadseffektiva i att avverka hela trädet i stället för att i omgångar ta ner de grenar eller stamdelar som kan tänkas utgöra någon fara för de förbipasserande.

Almens sista suck ...

När man fällde den grövre almen lyckades man i fallet även knäcka några grenar på den kvarvarande lönn som man inte har tänkt ta ner, man får hoppas att detta träd hinner läka sina skador innan den också drabbas av röta och därmed riskerar att bli ett riskträd som också måste avverkas.

... beskådas av trädfällarna

Man får helt klart en känsla av att almen (Ulmus sp.) som trädslag har fått de fredlösas stämpel i Västerås. Just nu är det en omättlig iver på att plocka ner alla almar som har inslag av döda/döende grenar och när man pratar grenar är det i väldigt många fall mest tal om riktigt klena grenar. Grenar som knappast utgör någon fara för allmänheten om de skulle trilla ner. Med tanke på att förhandsbeskedet som har lämnats av ArtDatabanken gör gällande att almen i en kommande version av rödlistan kommer att förses med en hotkategori borde Västerås stad i stället för att avverka hela träd, försöka säkra dessa och de arter som är knutna till dem genom att åtminstone försöka så långt möjligt försöka behålla en stor del av stammen. Man borde även inse att man knappast kommer att få bukt på almsjukan och dess fortsatta spridning bara för att man tar bort alla grova almar, detta är något man redan försökt i en tidigare avverkningsomgång under 1990-talet. Dessa grova träd behövs och är viktiga för en lång rad mer eller mindre sällsynta insekter och svampar.

SFV pressmeddelande om trädfällningen