Större dagsvärmare på besök i Västmanland

Häromdagen kom en fin bild med e-posten. Bilden visade med all tydlighet en större dagsvärmare (Macroglossum stellatarum). Djuret var fotograferat på Bäckby i Västerås den 21.8 i år och kunde vid observationstillfället bland annat ses näringssöka på en fjärilsbuddleja – en växt känd att attrahera allehanda fjärilar.
'

Den större dagsvärmaren bär en viss liknelse med en kolibri (vilket den då och då misstas som) då den med snabba vingslag kan stå stilla framför en växt samtidigt som den med sin långa sugsnabel tillgodoser sig av den näring blomman kan ge. Den större dagsvärmaren är med sina roströda bakvingar lätt att känna igen. Foto: Berit & Sven Lång

'

En utsökning i artportalen vittnar om att det har gjorts spridda observationer av den större dagsvärmaren under året och att den som nordligast har noterats ända upp till södra Hälsingland. För Västmanlands del utgör ovanstående fynd inte det första för året. Tidigare har arten setts uppsöka nektarrika blommor vid både Köttsjön i Fellingsbro (7 augusti) och, enligt bild och kortare notis på vlt.se, i Sätrabrunn (27 juli).

Den större dagsvärmaren har sin ursprungliga hemvist i Medelhavsområdet, men de flesta åren företas en mer eller mindre omfattande utflyttning och i samband med dessa kan arten iakttas ända upp till våra nordligt liggande breddgrader – från sydligaste Skåne och sällsynt ända upp till Lappland. Antalet individer som innefattas av rörelserna varierar dock kraftigt mellan åren. Sensommaren år 2006 inträffade förmodligen den kraftigaste invasionen av arten i modern tid, tusentals individer fördes norrut med hjälp av varma sydvindar och arten kunde då bokföras på många platser runt om i landet. Även den gången berördes Västmanland och i artportalen har trettio fynd inrapporterats mellan den 23 juli och 9 oktober. Det egentliga antalet torde dock ha varit betydligt större än så.

Den större dagsvärmaren, som övervintrar som vuxen, tål normalt inte att utsättas för frost och kan därför normalt inte överleva vårt kalla vinterklimat. Den är därmed för sitt uppträdande helt beroende av de nordriktade rörelser som årligen sker. Tillfälligtvis kan dock dess larver anträffas på måror (Galium sp.) men de är snarast att betrakta som ett resultat av en på året tidigare inflygning, med efterföljande äggläggning, än ett resultat av en lyckad övervintring. Under innevarande sommar lär ett larvfynd till exempel ha gjorts på Ängsön i Västerås och kanske har denna lyckats med förpuppningen och utgjort del i det uppträdande som nu sker.

Guldgräshoppan - Ny för Västerås!

Guldgräshoppan (Chrysochraon dispar) har i Sverige en tämligen begränsad utbredning och förekommer här framför allt på Gotland. Isolerade förekomster finns dock även på Öland samt längs kusterna i Uppland, Västerbotten och Norrbotten. Sedan gammalt är arten också känd från ett fåtal inlandslokaler i Mälardalen, både i Södermanland och i Västmanland. Biotopen där arten uppehåller sig beskrivs som fuktigare, så som strandängar, agmyrar och diken (Strid 2010).

'

Den första observationen av guldgräshoppa i landskapet lär ha gjorts 1981 då arten noterades av Åke Sandhall vid en plats öster om Köping. Därefter har arten påträffats av Oskar Kindvall vid Ullvi, Munktorp, år 1989, med återbesök år 2007 (enl. ArtPortalen). Denna lokal kan kortfattat beskrivas som ett djupare krondike kantat av frisk/fuktig gräsmark med inslag av bl.a. hundkex. I år besöktes denna lokal den 3 augusti med avseende att lära känna och fotografera gräshoppan. Vid besöket inräknades inom ett tämligen begränsat område från vägskälet söder om Ullvi, samt en kortare sträcka längs vägen västerut, minst 15 hanar och 7 honor. En av honorna kunde dessutom beses då hon placerade sina ägg i en förmultnande hundkexstjälk. Denna dag noterades även en hane vid en ny lokal några km SO om Ullvi, vid Munkbäcken nära Hova. Så lång var detta den kända utbredningsbilden för guldgräshoppan i Västmanland.

Nu till det senaste fyndet i Västerås kommun. Med avsikt att försöka fotografera sävvårtbitaren (Conocephalus dorsalis) gjordes ett besök vid Asköviken den 7 augusti. Redan vid Lövstas besöksparkering noterades en spelande guldgräshoppa längs det dike som kantar ena sidan av parkeringsplatsen. Fortsatta eftersök i dikena vid parkeringen samt längs invallningen vid pumpen och vid spången gav totalt minst 33 olika spelande hanar samt åtta honor (parning observerades). Med tanke på att det vid observationstillfället förvisso var tämligen varmt, men att himlen i övrigt täcktes av gråa moln kan man tänka sig att spelaktiviteten inte var på topp och att det egentliga antalet guldgräshoppor är betydligt högre än vad ovanstående siffror visar. Fyndplatserna vid Asköviken utgörs till största delen av frisk-fuktiga gräsmarker längs diken, på invallning samt på strandäng. Tre hanar uppehöll sig även på lite torrare, men ändå gräsrika, marker en lite bit ifrån diken och strandängar.

Guldgräshoppan finns inkluderad i den svenska rödlistan och har i den senaste upplagan listats som nära hotad, NT. Den hotbild mot arten som anges är omfattande igenväxning av de lokaler där arten förekommer. Vid vissa lokaler kan man även tänka sig att olika typer av markberedande åtgärder kan utgöra framtida hot mot vissa av inlandslokalerna, t.ex. lokalen i Munktorp. De nya fynden vid Asköviken inger dock en viss förhoppning om att guldgräshoppan kanske inte är riktigt så ovanlig i mälardalen som tidigare fyndbild gör gällande.

'
Till texten ackompanjerande bilder visar från ovan: parande guldgräshoppor vid Lövsta, 7 aug 2010.; biotop vid Lövsta, ett frodogt dike, 7 aug 2010 och slutligen en guldgräshoppa, en spelande hane, vid Ullvi i Munktorp, 3 aug 2010.

Referenser
Strid, T. (red.) 2010. Gräshoppor i Sverige – en fälthandbok. Stockholms Entomologiska Förening.
Rödlistan 2010. http://www.artdata.slu.se/rodlista/