Större dagsvärmare på besök i Västmanland

Häromdagen kom en fin bild med e-posten. Bilden visade med all tydlighet en större dagsvärmare (Macroglossum stellatarum). Djuret var fotograferat på Bäckby i Västerås den 21.8 i år och kunde vid observationstillfället bland annat ses näringssöka på en fjärilsbuddleja – en växt känd att attrahera allehanda fjärilar.
'

Den större dagsvärmaren bär en viss liknelse med en kolibri (vilket den då och då misstas som) då den med snabba vingslag kan stå stilla framför en växt samtidigt som den med sin långa sugsnabel tillgodoser sig av den näring blomman kan ge. Den större dagsvärmaren är med sina roströda bakvingar lätt att känna igen. Foto: Berit & Sven Lång

'

En utsökning i artportalen vittnar om att det har gjorts spridda observationer av den större dagsvärmaren under året och att den som nordligast har noterats ända upp till södra Hälsingland. För Västmanlands del utgör ovanstående fynd inte det första för året. Tidigare har arten setts uppsöka nektarrika blommor vid både Köttsjön i Fellingsbro (7 augusti) och, enligt bild och kortare notis på vlt.se, i Sätrabrunn (27 juli).

Den större dagsvärmaren har sin ursprungliga hemvist i Medelhavsområdet, men de flesta åren företas en mer eller mindre omfattande utflyttning och i samband med dessa kan arten iakttas ända upp till våra nordligt liggande breddgrader – från sydligaste Skåne och sällsynt ända upp till Lappland. Antalet individer som innefattas av rörelserna varierar dock kraftigt mellan åren. Sensommaren år 2006 inträffade förmodligen den kraftigaste invasionen av arten i modern tid, tusentals individer fördes norrut med hjälp av varma sydvindar och arten kunde då bokföras på många platser runt om i landet. Även den gången berördes Västmanland och i artportalen har trettio fynd inrapporterats mellan den 23 juli och 9 oktober. Det egentliga antalet torde dock ha varit betydligt större än så.

Den större dagsvärmaren, som övervintrar som vuxen, tål normalt inte att utsättas för frost och kan därför normalt inte överleva vårt kalla vinterklimat. Den är därmed för sitt uppträdande helt beroende av de nordriktade rörelser som årligen sker. Tillfälligtvis kan dock dess larver anträffas på måror (Galium sp.) men de är snarast att betrakta som ett resultat av en på året tidigare inflygning, med efterföljande äggläggning, än ett resultat av en lyckad övervintring. Under innevarande sommar lär ett larvfynd till exempel ha gjorts på Ängsön i Västerås och kanske har denna lyckats med förpuppningen och utgjort del i det uppträdande som nu sker.