Mästerbyggare

Pungmesen (Remiz pendulinus) är en mästare på att bygga bon. Med kirurgisk precision vävs medhjälp av dess sylliknande näbb ett pungliknande byggnadsverk . Boet vävs samman av bland annat kaveldun och fästs inte sällan i en tunn björkgren, där boet när det är klart hänger och pendlar fritt i vinden. Det är hanen som påbörjar bygget och det är först då honan har lockats till platsen som det färdigställs och får sitt typiskt pungliknande utseende.
Pungmesen hittas oftast i anslutning till strandnära trädridåer intill bladvass och dess närvaro avslöjas genom ett fint och utdraget läte, ett ”psiiiiy”, som kröker en aning nedåt på slutet.
Arten är invandrad till Sverige i relativt sen tid. På 1960-talet noterades pungmes för först gången i Skåne, men det hann dock bli år 1989 innan det första Västmanländska fyndet gjordes. I december detta år hittades ett använt bo vid Asköviken. Detta fynd kom att bli startskottet på en större invasion och pungmesens bo kunde de följande åren hittas lite varstans på lämpliga lokaler utmed mälarstränderna. Invasionen kom dock av sig och under 2000-talet har pungmesen åter blivit en sällsynthet i landskapet, med i snitt 0-2 fynd/år.

När det begav sig på 1990-talet var Strömsundet vid Tidö-Lindö och Hässlösundet vid Björnön två av ”de säkrare” lokalerna för pungmes i Västmanland och det är också här som man åter kan beskåda ett av djurvärldens finaste konstverk (källa: http://www.artportalen.se/)

Pungmesen en riktig mästerbyggare. Här håller en hane på att fila på de sista detaljerna innan det är dags för honan att flytta in och det är först då som boet får sitt typiska pungliknande utseende.