Lövvårtbitaren för första gången anträffad i Västmanland!

Lövvårtbitaren (Leptophyes punctatissima) har för första gången anträffats i Västmanland. Platsen för fyndet var en vägslänt vid Västra Skepparbacken inne i centrala Västerås. Slänten hade en rik undervegetation av framför allt kirskål samt unga skott av hästkastanj, lönn och hassel.
'

Kort kan lövvårtbitaren beskrivas som en nästintill helgrön vårtbitare som över större delen av kroppen (inkl. ben och antenner) är försedd med små strödda svarta prickar. Kroppshållningen är krum och vingarna starkt förkrymta. Honan är har ett brett och tillplattat äggläggningsrör som till formen kan liknas vid ett arabiskt svärd. Lätet beskrivs som ett korthugget klickljud som upprepas oregelbundet. Ljudet är för oss människor endast hörbart med hjälp av en ultraljudsdetektor.
'
Det svenska huvudutbredningsområdet återfinns vid kustnära delar av västkusten, från Skåne i söder till Bohuslän i norr. På ostkusten är lövvårtbitaren funnen på Öland och Gotland. Sensationellt nog påträffades arten år 2009 även vid Danderyd i Stockholm. En lokal där det numera tycks finnas en liten etablerad population. Fyndet i Västerås och Västmanland är det nordligaste fyndet hitintills i landet.
'
Hur har då denna art hamnat i Västmanland? Har det alltid funnits lövvårtbitare i Västerås äldre stadsdelar, men som tills nu helt har undgått upptäckt? Eller är det scenario som återges i boken Gräshoppor i Sverige mer troligt? Här sias det om att lövvårtbitaren med hjälp av människans transporter av bland annat trädgårdsväxter kan komma att sprida sig till nya platser. Lövvårtbitaren placerar inte sällan sina ägg på stam- och växtdelar och kan därmed oavsiktligen följa med till nya områden. Återstår nu att se om arten kan etablera sig även i området kring Skepparbacken.

Litteratur
Strid, T. (red.) Gräshoppor i Sverige. En fälthandbok. Stockholms Entomologiska Förening.

* Bilderna visar lövvårtbitaren i Västerås den 22 sept. 2011

En liten fjäril med stor spridningsförmåga

Kastanjemalen (Cameraria ohridella) är en liten vacker fjäril som förs till styltmalarna (Gracillariidae). En grupp småfjärilar som i Sverige omfattar 89 arter. Kastanjemalen är i Europa ensam representant inom släktet Cameraria.

Kastanjemalens kända historia är kort men mycket framgångsrik. I slutet av 1980-talet beskrevs arten vetenskapligt utifrån några individer som år 1985 anträffades i Makedonien. Snart upptäcktes fjärilen på flera nya platser i Centraleuropa. Därmed stod det ganska klart att det var en art som var under spridning. Ett efter ett har Europas länder lagts under kastanjemalarnas små vingar och larvens bruna minor befläckar numera hästkastanjens blad över stora delar av Europa. Till Sverige och Skåne anlände malen år 2003. Därefter har i tur och ordning de sydsvenska landskapen koloniserats och nu tycks porten till Mälarlandskapen stå på glänt. I Stockholm noterades de första malarna under 2010 och i år har arten påvisats vid Ekolsund i Uppland samt nu i höst på flera platser inne i centrala Västerås.Kastanjemalens ursprung är luddigt. Forskare har tolkat dess plötsliga uppdykande och den därpå snabba spridningen som att arten med stor sannolikhet inte är naturligt förekommande i Europa. Arten tros i stället ha blivit införd till Europa, och att dess naturliga hemvist bör sökas utanför Europas gränser. Nordamerika där flera närstående arter inom släktet Cameraria och östra Asien har utpekats som tänkbara ursprungsområden. Kastanjemalen har inkluderats i NOBANIS list över invasiva (läs införda och mindre önskvärda) arter i Europa.

Hur dess snabba spridning har varit möjlig går bara att spekulera kring. Förmodligen har framgångssagan underlättats av att konkurrensen gentemot andra arter har varit minimal och att parasiter som annars skulle vara populationshämmande ännu saknas. Spridningen av malen har förmodligen påskyndats av oss människor. Exempelvis genom att fjärilens alla stadier kan ha liftat till nya områden med hjälp av våra transportmedel (tåg, båtar och lastbilar). I viss omfattning kan säkerligen även mer naturliga orsaker, såsom luftströmmar, förklara spridningen.

Som det svenska namnet antyder är kastanjemalen för sin reproduktion knuten till framför allt hästkastanj (Aesculus hippocastanus). Hästkastanjen är ett trädslag som i Sverige inte är naturligt förekommande. Här hittas trädslaget framför allt i anlagda parker och trädgårdar.

Kastanjemalens flygtid är utdragen. Den sträcker sig från maj t.o.m. september. Under denna period kan flera generationer sättas på vingarna. Övervintring sker som puppor i de nedfallna bladen. När vårtemperaturen stiger kläcks de första fjärilarna. Honorna flyger direkt till trädets stam, för att där avsöndra ett feromon som lockar till sig parningsvilliga hanar. Efter genomförd parning flyger honan till kastanjebladets ovansida för att placera ut sina ägg. Efter någon vecka kläcks larven som genast äter sig in i bladskivan och minerar bladet. Minorna syns som bruna fläckar på bladovansidan. Det är genom dessa minor som man lättast påvisar fjärilens närvaro. Efter cirka två veckor sker förpuppningen och när det är dags för fjärilen att lämna puppstadiet borrar den sig ut genom puppskalet och bladet. Därmed har en ny generation kastanjemalar kommit på vingarna.

Källor
Nyström, M. 2006. Kastanjemalen Cameraria ohridella – livscykel och utbredning i Sverige 2006. Examensrbete inom Trädgårdsingenjörsprogrammet 2006:11. – http://ex-epsilon.slu.se:8080/archive/00001467/01/nystr%C3%B6m_monica_exjobb.pdf

ArtPortalen – http://www.artportalen.se/
DAISIE – http://www.europe-aliens.org/index.do
NOBANIS. European Network on Invasive Alien Species – http://www.nobanis.org/
Svenska dagfjärilar och nattfjärilar – http://www.lepidoptera.se/
Växtinspektionen – http://www.tradvardscentrum.se/Faktablad/Infohastkastanj2007.pdf


Samtliga bilder är tagna i Västerås under september 2011 och föreställer:
1. Kastanjemal som vilar på hästkastanjens stam.
2. Larvens minor befläckar hästkastanjens blad.
3. En öppnad mina blottar den minerade larven som lever däri