Den nya rödlistan

I går, i samband med ArtDatabankens årliga flora- och faunavårds konferens, presenterades den nya upplagan av vår nationella rödlista. I listan återfinns 4 127 arter varav 212 är kategoriserades som akut hotade (CR), 634 som starkt hotade (EN), 1 096 som sårbara (VU), 1 440 som nära hotade (NT), 521 som kunskapsbrist (DD) och slutligen 224 arter som anses vara nationellt utdöda (RE). Kort beskrivs situationen för våra däggdjur som positiv samtidigt som situationen för flera av våra fiskarter har försämrats. Flera fjärilar och steklar har missgynnats som en följd av en försämrad tillgång på bland annat pollen- och nektargivande växter. I listan över insekter och svampar märks ett antal arter knutna till ask och alm som i spåren av de sjukdomar som har drabbat dessa träd, kommer att gå en mycket osäker framtid till mötes.

Backsippan återfinns numera på den svenska rödlistan och klassas där som sårbar (VU)

Följande rader skall ses som ett kortare axplock av de förändringar som på ett eller annat sätt berör vår västmanländska natur. Framför allt är det en inblick i de plus (trillat ut) och minus (trillat in) förändringar som kan märkas i årets upplaga av rödlistan.

Bland kärlväxter återfinns numera desmeknopp, låsbräken, knärot, ängsskära och backklöver (samtliga klassade som NT) i den inte alltför angenäma skara växter som har tagit plats i den nationella rödlistan. De två kanske mest överraskande (och det som förmodligen kommer att generera störst uppmärksamhet) tillskotten utgörs av ask (Fraxinus exelsior) och alm (Ulmus glabra), som båda har drabbats hårt av de trädsjukdomar som grasserar dessa trädslag. Båda klassas numera som sårbara (VU) och de båda trädens prekära situation kommer i slutänden att drabba en lång rad andra organismer som är knutna till dem för dess överlevnad. I rödlistan återfinns numera även årets riksinventeringsart, backsippan som anses vara så pass hotad att den måste klassas som sårbar (VU). I 2005 års rödlista ansågs arten ha en livskraftig (LC) population i landet.
Inslaget av svampar har i denna lista förlängts väsentligt, bland annat märks en rad trädlevande svampar, s.k. tickor – kötticka, granticka, ullticka, tallticka och ekticka – som alla klassas som missgynnade (NT).
Bland däggdjuren anses numera mustaschfladdermusen, trollfalddermusen och brunbjörnen ha livskraftiga (LC) populationer i landet.
Bland fåglarna märks inte så många förändringar i hissen in och ut ur listan. Bland de nya inslagen märks drillsnäppan (NT), tornseglaren (NT) samt den sydliga gulärlan (VU). Det kanske mest förvånande inslaget utgörs av gråtruten (NT). En art som har drabbats av en sjukdom som på vissa håll (bl.a. i Mälaren) har decimerat arten ordentligt. Busksångaren, vassångaren och den brandkronade kungsfågeln är som häckfåglar nya i den svenska faunan och det är först nu som arterna har kunnat klassas. Samtliga anses ha en missgynnsam status. Bland plustecknen återfinns skedanden, mosnäppan, skogsduvan, törnskatan, stenskvättan och entitan som nu anses ha en gynnsam bevarandestatus och därmed kan avföras från listan över hotade arter.
Eftersom insekter är en ordning med väldigt många ingående arter är det inte speciellt förvånande att dessa också upptar en ganska väsentlig del av utrymmet i den nationella rödlistan. Bland fjärilar märks en del mer eller mindre kända arter så som humlerotfjäril, allmän purpurmätare, vasspetsad sikelvinge, almsnabbvinge och jättesvampmal, alla anses numera ha en missgynnsam (NT) status i landet. I andra änden märks fjorton fjärilsarter som inte längre anses vara hotade och kan därmed strykas från listan. Det kan här också konstateras att landets enda förekomst av prickig stenfrömal (Ethmia dodecea) på Ridön i Västmanland, numera anses vara utdöd (RE), vilket innebär att arten kan sälla sig till den sorgliga skaran arter som inte längre finns kvar inom landets gränser.

För en mer utförlig genomgång hänvisas till den nationella rödlistan på Internet: http://www.artdata.slu.se/rodlista/